publicerad: 2015
göra
1göra
substantiv
~t • arbete: trälgöra; kvinnogöra
Singular | |
---|---|
ett göra | obestämd form |
ett göras | obestämd form genitiv |
görat | bestämd form |
görats | bestämd form genitiv |
2göra
verb
gjorde, gjort, gjord n. gjort, pres. gör konjunktiv göre • göra pannkakor; barnen hade inget att göra; göra ngn illa; Lisa satt och läste, och det gjorde Anna också; (lycksökare) göre sig ej besvär är inte önskvärda
Finita former | |
---|---|
gör | presens aktiv |
görs (göres) | presens passiv |
göre | presens konjunktiv |
gjorde | preteritum aktiv |
gjordes | preteritum passiv |
gör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att göra | infinitiv aktiv |
att göras | infinitiv passiv |
har/hade gjort | supinum aktiv |
har/hade gjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
görande | |
Perfekt particip | |
en gjord + substantiv | |
ett gjort + substantiv | |
den/det/de gjorda + substantiv |
göra an
• lägga till vid brygga, gå in i hamn; ta känning med land; fästa lina: göra an el. angöra en brygga
göra bort
• luraInfinita former att göra bort infinitiv aktiv Presens particip bortgörande Perfekt particip en bortgjord + substantiv ett bortgjort + substantiv den/det/de bortgjorda + substantiv
göra bort sig
• göra en svår tabbeInfinita former att göra bort sig infinitiv aktiv
göra ner
• trycka ner, kränka: göra ner el. (sällan) nedgöra ngnInfinita former att göra ner infinitiv aktiv Presens particip nergörande Perfekt particip en nergjord + substantiv ett nergjort + substantiv den/det/de nergjorda + substantiv
göra sig
• ta sig bra utOrdform(er) göra sig
göra sig till
• uppträda onaturligtInfinita former att göra sig till infinitiv aktiv
göra upp
1 tänka ut, skapa: göra upp el. (sällan) uppgöra en plan2 komma överens: göra upp i godoInfinita former att göra upp infinitiv aktiv Presens particip uppgörande Perfekt particip en uppgjord + substantiv ett uppgjort + substantiv den/det/de uppgjorda + substantiv