publicerad: 2015
hicka
1hicka
substantiv
~n • till 2hicka
Singular | |
---|---|
en hicka | obestämd form |
en hickas | obestämd form genitiv |
hickan | bestämd form |
hickans | bestämd form genitiv |
2hicka
verb
~de ~t • ofrivilligt stöta ut periodiska ljud från halsen
Finita former | |
---|---|
hickar | presens aktiv |
hickas | presens passiv |
hickade | preteritum aktiv |
hickades | preteritum passiv |
hicka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att hicka | infinitiv aktiv |
att hickas | infinitiv passiv |
har/hade hickat | supinum aktiv |
har/hade hickats | supinum passiv |
Presens particip | |
hickande |