publicerad: 2015
humör
hum·ör
[‑ö´r]
substantiv
~et; pl. ~ • lynne, sinnesstämning; fatta humör bli arg
Singular | |
---|---|
ett humör | obestämd form |
ett humörs | obestämd form genitiv |
humöret | bestämd form |
humörets | bestämd form genitiv |
Plural | |
humör | obestämd form |
humörs | obestämd form genitiv |
humören | bestämd form |
humörens | bestämd form genitiv |