SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
gång
1gång substantiv ~en ~ar knappast pl.; ​gående; bildl. fram­skridande, processliten väg för gående; passage spec. i kroppen​ – De flesta sammansättn. med gång- hör till 1gång 1.
Singular
en gångobestämd form
en gångsobestämd form genitiv
gångenbestämd form
gångensbestämd form genitiv
Plural
gångarobestämd form
gångarsobestämd form genitiv
gångarnabestämd form
gångarnasbestämd form genitiv
2gång substantiv ~en ~er till­fälle; ​det var en gång en prinsessa i sagor; ​inte en gång inte ens; ​2 gånger 3 (är 6) 2 multiplicerat med 3
Singular
en gångobestämd form
en gångsobestämd form genitiv
gångenbestämd form
gångensbestämd form genitiv
Plural
gångerobestämd form
gångersobestämd form genitiv
gångernabestämd form
gångernasbestämd form genitiv