brottabrotta
[bråt`a]
verb
~de ~t • tills. med ner:| Finita former |
|---|
| brottar | presens aktiv |
| brottas | presens passiv |
| brottade | preteritum aktiv |
| brottades | preteritum passiv |
| brotta | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att brotta | infinitiv aktiv |
| att brottas | infinitiv passiv |
| har/hade brottat | supinum aktiv |
| har/hade brottats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| brottande |
brotta ner
• tvinga ner motståndare på knäna el. ryggen i brottningsmatch| Infinita former |
|---|
| att brotta ner | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| nerbrottande |
