publicerad: 2015
kooperativ
1ko·op·er·at·iv
[‑i´v]
adjektiv
~t ~a • kooperativ barnomsorg
Positiv | |
---|---|
en kooperativ + substantiv | |
ett kooperativt + substantiv | |
den/det/de kooperativa + substantiv | |
den kooperative + maskulint substantiv |
2ko·op·er·at·iv
[‑i´v]
substantiv
~et; pl. ~ • samverkande grupp: föräldrakooperativ
Singular | |
---|---|
ett kooperativ | obestämd form |
ett kooperativs | obestämd form genitiv |
kooperativet | bestämd form |
kooperativets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kooperativ | obestämd form |
kooperativs | obestämd form genitiv |
kooperativen | bestämd form |
kooperativens | bestämd form genitiv |