publicerad: 2015
införa
in|föra
verb
‑förde, ‑fört, pres. ‑för 1 transportera in: införa el. föra in vapen i landet2 göra allmänt brukad: införa nya regler3 göra bekant med
| Finita former | |
|---|---|
| inför | presens aktiv |
| införs (införes) | presens passiv |
| införde | preteritum aktiv |
| infördes | preteritum passiv |
| inför | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att införa | infinitiv aktiv |
| att införas | infinitiv passiv |
| har/hade infört | supinum aktiv |
| har/hade införts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| införande | |
| Perfekt particip | |
| en införd + substantiv | |
| ett infört + substantiv | |
| den/det/de införda + substantiv | |


