publicerad: 2015
ironi
ir·oni
[‑oni´]
substantiv
~n ~er • klander el. förlöjligande under skenbart beröm
Singular | |
---|---|
en ironi | obestämd form |
en ironis | obestämd form genitiv |
ironin | bestämd form |
ironins | bestämd form genitiv |
Plural | |
ironier | obestämd form |
ironiers | obestämd form genitiv |
ironierna | bestämd form |
ironiernas | bestämd form genitiv |