SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
kant
1kant substantiv ~en ~er ställa på kant​ – Alla sammansättn. med kant- hör till 1kant.
Singular
en kantobestämd form
en kantsobestämd form genitiv
kantenbestämd form
kantensbestämd form genitiv
Plural
kanterobestämd form
kantersobestämd form genitiv
kanternabestämd form
kanternasbestämd form genitiv
2kant adverb sätta ett segel kant sätta ett segel i ordning och an­passat efter vinden
Ordform(er)
kantadverb