publicerad: 2015
kantor
kant·or
[kan´t‑ el. kan`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • kyrkomusiker i en församling
Singular | |
---|---|
en kantor | obestämd form |
en kantors | obestämd form genitiv |
kantorn | bestämd form |
kantorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kantorer | obestämd form |
kantorers | obestämd form genitiv |
kantorerna | bestämd form |
kantorernas | bestämd form genitiv |