publicerad: 2015
alfahanne
alfa|hanne
substantiv
~n ‑hannar • fysiskt toppklassig och viril hanne el. man
Singular | |
---|---|
en alfahanne | obestämd form |
en alfahannes | obestämd form genitiv |
alfahannen | bestämd form |
alfahannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
alfahannar | obestämd form |
alfahannars | obestämd form genitiv |
alfahannarna | bestämd form |
alfahannarnas | bestämd form genitiv |