publicerad: 2015
destruktion
de·strukt·ion
substantiv
~en ~er • till destruera
Singular | |
---|---|
en destruktion | obestämd form |
en destruktions | obestämd form genitiv |
destruktionen | bestämd form |
destruktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
destruktioner | obestämd form |
destruktioners | obestämd form genitiv |
destruktionerna | bestämd form |
destruktionernas | bestämd form genitiv |