publicerad: 2015
diagonal
1dia·gon·al
[‑a´l]
adjektiv
~t ~a • om sträcka: som går från ett hörn till ett motstående hörn t.ex. i en kvadrat
| Positiv | |
|---|---|
| en diagonal + substantiv | |
| ett diagonalt + substantiv | |
| den/det/de diagonala + substantiv |
2dia·gon·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er • sträcka som går diagonalt; en sorts tyg
| Singular | |
|---|---|
| en diagonal | obestämd form |
| en diagonals | obestämd form genitiv |
| diagonalen | bestämd form |
| diagonalens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| diagonaler | obestämd form |
| diagonalers | obestämd form genitiv |
| diagonalerna | bestämd form |
| diagonalernas | bestämd form genitiv |


