publicerad: 2015
dimma
dimma
substantiv
~n dimmor – I sammansättn. dim-.
Singular | |
---|---|
en dimma | obestämd form |
en dimmas | obestämd form genitiv |
dimman | bestämd form |
dimmans | bestämd form genitiv |
Plural | |
dimmor | obestämd form |
dimmors | obestämd form genitiv |
dimmorna | bestämd form |
dimmornas | bestämd form genitiv |