publicerad: 2015
direktiv
di·rekt·iv
[‑i´v]
substantiv
~et; pl. ~ • mest i pl.; riktlinje, anvisning, föreskrift
Singular | |
---|---|
ett direktiv | obestämd form |
ett direktivs | obestämd form genitiv |
direktivet | bestämd form |
direktivets | bestämd form genitiv |
Plural | |
direktiv | obestämd form |
direktivs | obestämd form genitiv |
direktiven | bestämd form |
direktivens | bestämd form genitiv |