publicerad: 2015
kille
1kille
[kil`e]
substantiv
~n killar • ⟨vard.⟩ pojke, yngling – Alla sammansättn. med kill- hör till 1kille.
Singular | |
---|---|
en kille | obestämd form |
en killes | obestämd form genitiv |
killen | bestämd form |
killens | bestämd form genitiv |
Plural | |
killar | obestämd form |
killars | obestämd form genitiv |
killarna | bestämd form |
killarnas | bestämd form genitiv |
2kille
[çil`e el. kil`e]
substantiv
~n • ett kortspel
Singular | |
---|---|
en kille | obestämd form |
en killes | obestämd form genitiv |
killen | bestämd form |
killens | bestämd form genitiv |