publicerad: 2015
klatter
klatter
[klat´er]
substantiv
klattret • ⟨prov.⟩ krångel, trassel
Singular | |
---|---|
ett klatter | obestämd form |
ett klatters | obestämd form genitiv |
klattret | bestämd form |
klattrets | bestämd form genitiv |