publicerad: 2015
abdikera
ab·dik·era
[‑dike´ra]
verb
~de ~t • avgå som regent; äv. bildl.; jfr abdikation: världsmästaren tvingades abdikera
Finita former | |
---|---|
abdikerar | presens aktiv |
abdikeras | presens passiv |
abdikerade | preteritum aktiv |
abdikerades | preteritum passiv |
abdikera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att abdikera | infinitiv aktiv |
att abdikeras | infinitiv passiv |
har/hade abdikerat | supinum aktiv |
har/hade abdikerats | supinum passiv |
Presens particip | |
abdikerande | |
Perfekt particip | |
en abdikerad + substantiv | |
ett abdikerat + substantiv | |
den/det/de abdikerade + substantiv |