publicerad: 2015
klinker
klinker
[kliŋ´ker]
substantiv
~n; pl. ~ hellre än ~s • hårt bränt tegel
Singular | |
---|---|
en klinker | obestämd form |
en klinkers | obestämd form genitiv |
klinkern | bestämd form |
klinkerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
klinker (klinkers) | obestämd form |
klinkers | obestämd form genitiv |
klinkerna | bestämd form |
klinkernas | bestämd form genitiv |