SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
klämma
1klämma verb klämde, klämt, klämd n. klämt, pres. klämmer, imper. kläm pressa, trycka i­hop​ – Nästan alla sammansättn. med kläm- hör till 1klämma.
Finita former
klämmerpresens aktiv
kläms (klämmes)presens passiv
klämdepreteritum aktiv
klämdespreteritum passiv
klämimperativ aktiv
Infinita former
att klämmainfinitiv aktiv
att klämmasinfinitiv passiv
har/hade klämtsupinum aktiv
har/hade klämtssupinum passiv
Presens particip
klämmande
Perfekt particip
en klämd + substantiv
ett klämt + substantiv
den/det/de klämda + substantiv
den klämde + maskulint substantiv
klämma åt ofta bildl. sätta dit, sätta fast
Infinita formeratt klämma åtinfinitiv aktivPresens participåtklämmandePerfekt participen åtklämd + substantivett åtklämt + substantivden/det/de åtklämda + substantivden åtklämde + maskulint substantiv
2klämma substantiv ~n klämmor samman­hållande an­ordningbesvärlig situation
Singular
en klämmaobestämd form
en klämmasobestämd form genitiv
klämmanbestämd form
klämmansbestämd form genitiv
Plural
klämmorobestämd form
klämmorsobestämd form genitiv
klämmornabestämd form
klämmornasbestämd form genitiv