publicerad: 2015
anordning
an|ordn·ing
substantiv
~en ~ar • obestämt föremål
Singular | |
---|---|
en anordning | obestämd form |
en anordnings | obestämd form genitiv |
anordningen | bestämd form |
anordningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
anordningar | obestämd form |
anordningars | obestämd form genitiv |
anordningarna | bestämd form |
anordningarnas | bestämd form genitiv |