publicerad: 2015
kniv
kniv
substantiv
~en ~ar • ett hugg- och stickvapen; ett ät- och arbetsredskap – I sammansättn. kniv-, ngn gång knivs-.
Singular | |
---|---|
en kniv | obestämd form |
en knivs | obestämd form genitiv |
kniven | bestämd form |
knivens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knivar | obestämd form |
knivars | obestämd form genitiv |
knivarna | bestämd form |
knivarnas | bestämd form genitiv |