publicerad: 2015
argumentera
argu·ment·era
verb
~de ~t • ange skäl för el. emot; jfr argumentation
| Finita former | |
|---|---|
| argumenterar | presens aktiv |
| argumenteras | presens passiv |
| argumenterade | preteritum aktiv |
| argumenterades | preteritum passiv |
| argumentera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att argumentera | infinitiv aktiv |
| att argumenteras | infinitiv passiv |
| har/hade argumenterat | supinum aktiv |
| har/hade argumenterats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| argumenterande | |
| Perfekt particip | |
| en argumenterad + substantiv | |
| ett argumenterat + substantiv | |
| den/det/de argumenterade + substantiv | |


