publicerad: 2015
koherens
ko·her·ens
[‑en´s]
substantiv
~en • sammanhang, samstämmighet
Singular | |
---|---|
en koherens | obestämd form |
en koherens | obestämd form genitiv |
koherensen | bestämd form |
koherensens | bestämd form genitiv |