publicerad: 2015
avsöndring
av|söndr·ing
substantiv
~en ~ar avsöndra
| Singular | |
|---|---|
| en avsöndring | obestämd form |
| en avsöndrings | obestämd form genitiv |
| avsöndringen | bestämd form |
| avsöndringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| avsöndringar | obestämd form |
| avsöndringars | obestämd form genitiv |
| avsöndringarna | bestämd form |
| avsöndringarnas | bestämd form genitiv |


