publicerad: 2015
kompis
komp·is
[kåm´p‑]
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ kamrat
Singular | |
---|---|
en kompis | obestämd form |
en kompis | obestämd form genitiv |
kompisen | bestämd form |
kompisens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kompisar | obestämd form |
kompisars | obestämd form genitiv |
kompisarna | bestämd form |
kompisarnas | bestämd form genitiv |