publicerad: 2015
komplikation
kom·plik·at·ion
substantiv
~en ~er • förveckling, svårighet; spec. tillstötande sjukdom
Singular | |
---|---|
en komplikation | obestämd form |
en komplikations | obestämd form genitiv |
komplikationen | bestämd form |
komplikationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
komplikationer | obestämd form |
komplikationers | obestämd form genitiv |
komplikationerna | bestämd form |
komplikationernas | bestämd form genitiv |