publicerad: 2015
kongruens
kon·gru·ens
[‑en´s]
substantiv
~en ~er • ⟨mat., språkv. m.m.⟩ överensstämmelse, likformighet; fullständig likhet
Singular | |
---|---|
en kongruens | obestämd form |
en kongruens | obestämd form genitiv |
kongruensen | bestämd form |
kongruensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kongruenser | obestämd form |
kongruensers | obestämd form genitiv |
kongruenserna | bestämd form |
kongruensernas | bestämd form genitiv |