publicerad: 2015
konjunktiv
kon·junkt·iv
[kån`‑]
substantiv
~en ~er • en verbform som ofta uttrycker ngt tänkt t.ex. formen vore; ovanligt i modern svenska
Singular | |
---|---|
en konjunktiv | obestämd form |
en konjunktivs | obestämd form genitiv |
konjunktiven | bestämd form |
konjunktivens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konjunktiver | obestämd form |
konjunktivers | obestämd form genitiv |
konjunktiverna | bestämd form |
konjunktivernas | bestämd form genitiv |