publicerad: 2015
konsekration
kon·sekr·at·ion
substantiv
~en ~er • till konsekrera
Singular | |
---|---|
en konsekration | obestämd form |
en konsekrations | obestämd form genitiv |
konsekrationen | bestämd form |
konsekrationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konsekrationer | obestämd form |
konsekrationers | obestämd form genitiv |
konsekrationerna | bestämd form |
konsekrationernas | bestämd form genitiv |