publicerad: 2015
konspiration
kon·spir·at·ion
substantiv
~en ~er • sammansvärjning, komplott
Singular | |
---|---|
en konspiration | obestämd form |
en konspirations | obestämd form genitiv |
konspirationen | bestämd form |
konspirationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konspirationer | obestämd form |
konspirationers | obestämd form genitiv |
konspirationerna | bestämd form |
konspirationernas | bestämd form genitiv |