publicerad: 2015
kosmopolit
kosmo·pol·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • världsmedborgare; rotlös person
Singular | |
---|---|
en kosmopolit | obestämd form |
en kosmopolits | obestämd form genitiv |
kosmopoliten | bestämd form |
kosmopolitens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kosmopoliter | obestämd form |
kosmopoliters | obestämd form genitiv |
kosmopoliterna | bestämd form |
kosmopoliternas | bestämd form genitiv |