publicerad: 2015
gjuta
gjuta
verb
göt, gjutit, gjuten gjutet gjutna, pres. gjuter 1 forma av flytande material ofta metall: gjuta tennsoldater2 gjuta tårar gråta; gjuta liv i ngt återuppliva el. aktivera ngt – Alla sammansättn. med gjut- hör till gjuta 1.
Finita former | |
---|---|
gjuter | presens aktiv |
gjuts (gjutes) | presens passiv |
göt | preteritum aktiv |
göts | preteritum passiv |
gjut | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att gjuta | infinitiv aktiv |
att gjutas | infinitiv passiv |
har/hade gjutit | supinum aktiv |
har/hade gjutits | supinum passiv |
Presens particip | |
gjutande | |
Perfekt particip | |
en gjuten + substantiv | |
ett gjutet + substantiv | |
den/det/de gjutna + substantiv |
gjuta av
• till gjuta 1: gjuta av el. (sällan) avgjuta ngt
Infinita formeratt gjuta avinfinitiv aktivPresens participavgjutandePerfekt participen avgjuten + substantivett avgjutet + substantivden/det/de avgjutna + substantiv
gjuta in
• äv. fylla med: gjuta in el. ingjuta mod i truppen
Infinita formeratt gjuta ininfinitiv aktivPresens participingjutandePerfekt participen ingjuten + substantivett ingjutet + substantivden/det/de ingjutna + substantiv
gjuta över
• gjuta över el. (sällan) övergjuta ngt med vatten
Infinita formeratt gjuta överinfinitiv aktivPresens participövergjutandePerfekt participen övergjuten + substantivett övergjutet + substantivden/det/de övergjutna + substantiv