SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
luta
1luta substantiv ~n lutor ett sträng­instrument​ – I sammansättn. lut-.
Singular
en lutaobestämd form
en lutasobestämd form genitiv
lutanbestämd form
lutansbestämd form genitiv
Plural
lutorobestämd form
lutorsobestämd form genitiv
lutornabestämd form
lutornasbestämd form genitiv
2luta verb ~de ~t stå el. ställa snett; ​luta åt (att ta jobbet) nästan ha bestämt sig förlägga i el. behandla med lut
Finita former
lutarpresens aktiv
lutaspresens passiv
lutadepreteritum aktiv
lutadespreteritum passiv
lutaimperativ aktiv
Infinita former
att lutainfinitiv aktiv
att lutasinfinitiv passiv
har/hade lutatsupinum aktiv
har/hade lutatssupinum passiv
Presens particip
lutande
Perfekt particip
en lutad + substantiv
ett lutat + substantiv
den/det/de lutade + substantiv
luta av med lut av­lägsna färg från ngt: ​luta av el. avluta ngt
Infinita formeratt luta avinfinitiv aktivPresens participavlutandePerfekt participen avlutad + substantivett avlutat + substantivden/det/de avlutade + substantiv
luta sig luta kroppen, stödja sig
Ordform(er)luta sig