publicerad: 2015
luta
1luta
substantiv
~n lutor • ett stränginstrument – I sammansättn. lut-.
Singular | |
---|---|
en luta | obestämd form |
en lutas | obestämd form genitiv |
lutan | bestämd form |
lutans | bestämd form genitiv |
Plural | |
lutor | obestämd form |
lutors | obestämd form genitiv |
lutorna | bestämd form |
lutornas | bestämd form genitiv |
2luta
verb
~de ~t 1 stå el. ställa snett; luta åt (att ta jobbet) nästan ha bestämt sig för2 lägga i el. behandla med lut
Finita former | |
---|---|
lutar | presens aktiv |
lutas | presens passiv |
lutade | preteritum aktiv |
lutades | preteritum passiv |
luta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att luta | infinitiv aktiv |
att lutas | infinitiv passiv |
har/hade lutat | supinum aktiv |
har/hade lutats | supinum passiv |
Presens particip | |
lutande | |
Perfekt particip | |
en lutad + substantiv | |
ett lutat + substantiv | |
den/det/de lutade + substantiv |
luta av
• med lut avlägsna färg från ngt: luta av el. avluta ngt
luta sig
• luta kroppen, stödja sigOrdform(er) luta sig