SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vika
1vika adverb ge vika ge efter
Ordform(er)
vikaadverb
2vika verb vek, vikt el. vikit, vikt n. vikt, pres. viker böja ngt mjukt ca ett halvt varv över en kant: ​vika servetterändra rörelse­riktning: ​vika åt sidandra sig till­baka, ge upp: ​han vek inte en tum från sin över­tygelsereservera: ​hon vek hela fre­dagen för mötet​ – De flesta sammansättn. med vik- hör till 2vika 1.
Finita former
vikerpresens aktiv
viks (vikes)presens passiv
vekpreteritum aktiv
vekspreteritum passiv
vikimperativ aktiv
Infinita former
att vikainfinitiv aktiv
att vikasinfinitiv passiv
har/hade vikt (vikit)supinum aktiv
har/hade vikts (vikits)supinum passiv
Presens particip
vikande
Perfekt particip
en vikt + substantiv
ett vikt + substantiv
den/det/de vikta + substantiv
vika av vika av el. avvika från rätta kursen äv. bildl.
Infinita formeratt vika avinfinitiv aktivPresens participavvikandePerfekt participen avvikt + substantivett avvikt + substantivden/det/de avvikta + substantiv
vika ner sig ⟨vard.⟩ ge upp
Infinita formeratt vika ner siginfinitiv aktiv
vika sig vika kroppen, böja sig: ​de vek sig dubbla av skratt⟨vard.⟩ ge upp
Ordform(er)vika sig
vika ut sig ⟨vard.⟩ visa sig nästan naken på bild; berätta öppet om sitt privat­liv
Infinita formeratt vika ut siginfinitiv aktiv