publicerad: 2015
krock
krock
[kråk´]
substantiv
~en ~ar • sammanstötning särsk. mellan fordon; äv. bildl.
Singular | |
---|---|
en krock | obestämd form |
en krocks | obestämd form genitiv |
krocken | bestämd form |
krockens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krockar | obestämd form |
krockars | obestämd form genitiv |
krockarna | bestämd form |
krockarnas | bestämd form genitiv |