publicerad: 2015
kräfta
1kräfta
substantiv
~n kräftor • ett djur; Kräftans vändkrets se vändkrets – De flesta sammansättn. med kräft- hör till 1kräfta.
Singular | |
---|---|
en kräfta | obestämd form |
en kräftas | obestämd form genitiv |
kräftan | bestämd form |
kräftans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kräftor | obestämd form |
kräftors | obestämd form genitiv |
kräftorna | bestämd form |
kräftornas | bestämd form genitiv |
2kräfta
[kräf`ta el. kräf´ta]
substantiv
~n • ⟨åld.⟩ cancer
Singular | |
---|---|
en kräfta | obestämd form |
en kräftas | obestämd form genitiv |
kräftan | bestämd form |
kräftans | bestämd form genitiv |