SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
kunna
kunna verb kunde, kunnat, pres. kan ha förmåga att; behärska: ​sex­åringen kan redan läsa; ​hon kan både tyska och engelska
Finita former
kanpresens aktiv
kundepreteritum aktiv
Infinita former
att kunnainfinitiv aktiv
har/hade kunnatsupinum aktiv
kunna med ofta negerat; ​inte vara generad för: ​hon kunde inte med att be om ett lånofta negerat; ​stå ut med: ​han kan inte med hennes hyckleri
Infinita formeratt kunna medinfinitiv aktiv