publicerad: 2015
kvarhålla
kvar|hålla
verb
‑höll, ‑hållit, ‑hållen ‑hållet ‑hållna, pres. ‑håller • kvarhålla el. vanl. hålla kvar en känsla
Finita former | |
---|---|
kvarhåller | presens aktiv |
kvarhålls (kvarhålles) | presens passiv |
kvarhöll | preteritum aktiv |
kvarhölls | preteritum passiv |
kvarhåll | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kvarhålla | infinitiv aktiv |
att kvarhållas | infinitiv passiv |
har/hade kvarhållit | supinum aktiv |
har/hade kvarhållits | supinum passiv |
Presens particip | |
kvarhållande | |
Perfekt particip | |
en kvarhållen + substantiv | |
ett kvarhållet + substantiv | |
den/det/de kvarhållna + substantiv | |
den kvarhållne + maskulint substantiv |