publicerad: 2015
prokrastinera
pro·krastin·era
verb
~de ~t • ⟨psykol.⟩ skjuta upp, underlåta att ta itu med
Finita former | |
---|---|
prokrastinerar | presens aktiv |
prokrastineras | presens passiv |
prokrastinerade | preteritum aktiv |
prokrastinerades | preteritum passiv |
prokrastinera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att prokrastinera | infinitiv aktiv |
att prokrastineras | infinitiv passiv |
har/hade prokrastinerat | supinum aktiv |
har/hade prokrastinerats | supinum passiv |
Presens particip | |
prokrastinerande | |
Perfekt particip | |
en prokrastinerad + substantiv | |
ett prokrastinerat + substantiv | |
den/det/de prokrastinerade + substantiv |