publicerad: 2015
ruta
1ruta
substantiv
~n rutor 1 fyrkant; glasskiva i fönster; (tillbaka) på ruta ett där man började2 en växt – Alla sammansättn. med rut- hör till ruta 1.
Singular | |
---|---|
en ruta | obestämd form |
en rutas | obestämd form genitiv |
rutan | bestämd form |
rutans | bestämd form genitiv |
Plural | |
rutor | obestämd form |
rutors | obestämd form genitiv |
rutorna | bestämd form |
rutornas | bestämd form genitiv |
2ruta
verb
~de ~t • göra rutig, dela in i rutor: rutat papper
Finita former | |
---|---|
rutar | presens aktiv |
rutas | presens passiv |
rutade | preteritum aktiv |
rutades | preteritum passiv |
ruta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ruta | infinitiv aktiv |
att rutas | infinitiv passiv |
har/hade rutat | supinum aktiv |
har/hade rutats | supinum passiv |
Presens particip | |
rutande | |
Perfekt particip | |
en rutad + substantiv | |
ett rutat + substantiv | |
den/det/de rutade + substantiv |