sammansvärasamm·an|svära
verb
‑svor, ‑svurit, pres. ‑svär, imper. ‑svär • tills. med sig:| Finita former |
|---|
| sammansvär | presens aktiv |
| sammansvor | preteritum aktiv |
| sammansvär | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att sammansvära | infinitiv aktiv |
| har/hade sammansvurit | supinum aktiv |
| Presens particip |
|---|
| sammansvärande |
| Perfekt particip |
|---|
| en sammansvuren + substantiv |
| ett sammansvuret + substantiv |
| den/det/de sammansvurna + substantiv |
| den sammansvurne + maskulint substantiv |
sammansvära sig
• komma överens om gemensam aggressiv handling ofta en kupp e.d.| Ordform(er) |
|---|
| sammansvära sig | |
