publicerad: 2015
resiliens
re·sili·ens
[‑en´s]
substantiv
~en • förmåga t.ex. hos ekosystem att återhämta sig eller motstå olika störningar
Singular | |
---|---|
en resiliens | obestämd form |
en resiliens | obestämd form genitiv |
resiliensen | bestämd form |
resiliensens | bestämd form genitiv |