publicerad: 2015
legat
1leg·at
[‑a´t]
substantiv
~en ~er • påvligt sändebud
Singular | |
---|---|
en legat | obestämd form |
en legats | obestämd form genitiv |
legaten | bestämd form |
legatens | bestämd form genitiv |
Plural | |
legater | obestämd form |
legaters | obestämd form genitiv |
legaterna | bestämd form |
legaternas | bestämd form genitiv |
2leg·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ • testamentsgåva; testamentsförordnande
Singular | |
---|---|
ett legat | obestämd form |
ett legats | obestämd form genitiv |
legatet | bestämd form |
legatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
legat | obestämd form |
legats | obestämd form genitiv |
legaten | bestämd form |
legatens | bestämd form genitiv |
legat
se under ligga