SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
lära
1lära substantiv ~n läror system av teser, skola​ – I sammansättn. läro-.
Singular
en läraobestämd form
en lärasobestämd form genitiv
läranbestämd form
läransbestämd form genitiv
Plural
lärorobestämd form
lärorsobestämd form genitiv
lärornabestämd form
lärornasbestämd form genitiv
2lära verb lärde, lärt, pres. lär under­visain­hämta kunskap i​ – I sammansättn. lär-, läro-.
Finita former
lärpresens aktiv
lärs (läres)presens passiv
lärdepreteritum aktiv
lärdespreteritum passiv
lärimperativ aktiv
Infinita former
att lärainfinitiv aktiv
att lärasinfinitiv passiv
har/hade lärtsupinum aktiv
har/hade lärtssupinum passiv
Presens particip
lärande
Perfekt particip
en lärd + substantiv
ett lärt + substantiv
den/det/de lärda + substantiv
den lärde + maskulint substantiv
lära av vänja av från visst beteende: ​lära av el. avlära ngn
Infinita formeratt lära avinfinitiv aktivPresens participavlärandePerfekt participen avlärd + substantivett avlärt + substantivden/det/de avlärda + substantivden avlärde + maskulint substantiv
lära in lära in el. (sällan) inlära ngt
Infinita formeratt lära ininfinitiv aktivPresens participinlärandePerfekt participen inlärd + substantivett inlärt + substantivden/det/de inlärda + substantivden inlärde + maskulint substantiv
lära sig in­hämta, till­ägna sig kunskaper el. färdigheter
Ordform(er)lära sig
lära upp ut­bilda till viss kompetens
Infinita formeratt lära uppinfinitiv aktivPresens participupplärandePerfekt participen upplärd + substantivett upplärt + substantivden/det/de upplärda + substantivden upplärde + maskulint substantiv