publicerad: 2015
magnet
magn·et
[‑e´t]
substantiv
~en ~er • anordning som kan dra till sig föremål av vissa metaller; äv. bildl.
Singular | |
---|---|
en magnet | obestämd form |
en magnets | obestämd form genitiv |
magneten | bestämd form |
magnetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
magneter | obestämd form |
magneters | obestämd form genitiv |
magneterna | bestämd form |
magneternas | bestämd form genitiv |