publicerad: 2015
mangel
mangel
[maŋ´el]
substantiv
~n manglar • det att mangla; anordning för mangling
Singular | |
---|---|
en mangel | obestämd form |
en mangels | obestämd form genitiv |
mangeln | bestämd form |
mangelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
manglar | obestämd form |
manglars | obestämd form genitiv |
manglarna | bestämd form |
manglarnas | bestämd form genitiv |