publicerad: 2015
bark
1bark
substantiv
~en • stycke av hölje kring träds el. buskes stam; yttre skikt t.ex. av hjärna – De flesta sammansättn. med bark- hör till 1bark.
Singular | |
---|---|
en bark | obestämd form |
en barks | obestämd form genitiv |
barken | bestämd form |
barkens | bestämd form genitiv |
2bark
substantiv
~en ~ar • ett segelfartyg
Singular | |
---|---|
en bark | obestämd form |
en barks | obestämd form genitiv |
barken | bestämd form |
barkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
barkar | obestämd form |
barkars | obestämd form genitiv |
barkarna | bestämd form |
barkarnas | bestämd form genitiv |