publicerad: 2015
nacke
nacke
substantiv
~n nackar • bakre delen av halsen; äv. bildl.: yxnacke
Singular | |
---|---|
en nacke | obestämd form |
en nackes | obestämd form genitiv |
nacken | bestämd form |
nackens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nackar | obestämd form |
nackars | obestämd form genitiv |
nackarna | bestämd form |
nackarnas | bestämd form genitiv |