SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
norm
norm [når´m] substantiv ~en ~er regel, rätte­snöre; mått­stock, mönster
Singular
en normobestämd form
en normsobestämd form genitiv
normenbestämd form
normensbestämd form genitiv
Plural
normerobestämd form
normersobestämd form genitiv
normernabestämd form
normernasbestämd form genitiv