publicerad: 2015
norm
norm
[når´m]
substantiv
~en ~er • regel, rättesnöre; måttstock, mönster
Singular | |
---|---|
en norm | obestämd form |
en norms | obestämd form genitiv |
normen | bestämd form |
normens | bestämd form genitiv |
Plural | |
normer | obestämd form |
normers | obestämd form genitiv |
normerna | bestämd form |
normernas | bestämd form genitiv |